Äpplen eller päron?

Är jag ett äpple eller är jag ett päron?

Några människor är på ett visst sätt. Andra på ett annat.

Jag blev påmind här om dagen att vi måste respektera dessa olikheter för att komma vidare. Det är viktigt för utvecklingen att vi är just olika. Att vi kan lära av varandra och att vi kan ge och ta energi på det sättet.

Det pratas mycket om företagskulturer och hur viktigt det är att vara en del av den. När någon slutar kan det vara  för att man inte platsar i en viss miljö eller inte känner sig hemma i en bestämd företagskultur.

Då finns det två saker att göra:

Ta reda på varför saker inte stämmer och om det går att överbrygga och dra nytta av olikheterna som finns.
Göra något annat. Gå därifrån.

Det värsta som man kan göra mot sig själv och andra medarbetare, kollegor eller familj är att inte göra något alls. Till slut smyger sig sjukdomar på, man blir handlingsförlamad och tar beslut som vare sig gynnar en själv eller andra. Man börjar helt enkelt göra ett dåligt jobb. Sedan mår man sämre och sämre.

Ibland går det bara inte att klona äpplen och päron.  Ska det heta äppron eller päpplon? För många kompromisser leder till missnöje – ett tillstånd som över tid är som ett virus. Det sprider sig och är svårt att bli av med.

Äpplen kanske trivs bäst i en annan korg med olika sorters äpplen, och päron likaså. Ingen har sagt att den ena eller den andra sorten frukt är dålig eller smakar illa för den sakens skull. Äppron eller päpplon kanske inte skulle få någon smak alls?

Hur vi är som människor beror till dels på vanor och traditioner, men jag tror också att med de snabba förändringarna som sker i samhället idag så är vi mer beroende av den egna magkänslan för att ta rätt beslut.  – Vad är bra för mig just nu? Var står jag, vem är jag och vad vill jag? Med andra ord: Är jag ett äpple eller är jag ett päron? Detta är livsnödvändiga frågor att ställa sig själv. Att svara ärligt på dem är ett måste. När du har svaren finner du en inre trygghet och de två punkterna här ovan blir enklare att förhålla sig till.

Det här inlägget postades i Runi's åsikter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *