Idag känner jag mig som en moraltant som pekar med hela armen. Det är bara det att jag vet hur lite det ska till att ändra vanor om man vill, och så ser jag människor som väljer motsatsen och då blir jag frustrerad.
Det är ju deras val och det förstår jag, – och jag respekterar det. Men det jag inte förstår är när dessa val görs mot bättre vetande. Det roliga med det hela: Det händer även mig.
Skönt att man faktiskt får göra som man vill. Bra då att veta att det finns en ny chans – en ny möjlighet att rätta till eventuella misstag varje dag.
Det känns befriande att erkänna att jag inte är felfri. 🙂
