Från fettskrämd till sockerskrämd – pest eller kolera?

Eller  – från Viktväktarna till LCHF-metoden.  De senaste åren är det vägra socker som gäller. Innan var det vägra fett.  Har vi blivit lyckligare? Har vi blivit smalare? Vinstmaskinerna, det vill säga de olika dietbolagen, har inte minskat sina kurserbjudanden utan tvärt om.

Vad beror det på? De får helt enkelt människor att tro att  bara de följer deras upplägg så blir livets alla problem lösta. Varför? Det finns alltid sökare som letar efter det optimala, det snabbaste sättet att bli lycklig utan att behöva göra något själv. Med det menar jag att de köper ett färdigt upplägg, ett paket, som ska lotsa dem till framgång.

Paketet fungerar tyvärr sällan. Vi ser det gång på gång; – folk fixar inte själva utan köper ett nytt paket i  hoppet om att nu, – nu, den här gången ska jag greja det. Sedan, ett uppgivet – det är ingen idé.  Nedslående. Absolut.

Man kan påbörja hur många dieter som helst och uppnå exakt samma resultat över tid oavsett om det är GI-metoden, Atkinson, LCHF, Extra Vaganza, iTrim, Viktväktarna, Prenet, eller ISO-metoden. Gemensamt för alla är att kilona snabbt rasar av i början, men sedan… är det svårt, och för många nästintill omöjligt att hålla sig kvar där.

Man måste ju kunna unna sig…, man måste ju ha ett liv också… Känner du igen dig?

Därför tänkte jag försöka reda ut några saker som ofta försvinner i debatten.

For det första: Om du tycker att du inte har ett fullvärdigt liv när du håller på med din diet, har du gjort fel från början. Det är helt vansinnigt att välja en diet som straffar dig på det sättet, därför att du kommer aldrig lyckas ändå. Om du måste kunna unna dig lite extra gott ibland, så har du inte lärt dig något som helst om vad som är gott för dig. Det fanns ju en orsak till att du ville påbörja dieten och det är, paradoxalt nog, ofta den orsaken; extra vin, öl, chips, godis, bullar, som du tycker att du kan unna dig igen. Det är det samma som att banka sig i huvudet med en järnklubba: Det är så skönt varje gång man missar.

För det andra: Intag – förbrukad energi = noll. Du ska alltså inte äta mer än du gör av med. Då  ökar fettdepåerna på oönskade och skadliga ställen. Om  du får i dig för lite och jämt är hungrig, sparar kroppen fett till bättre tider och lite eller ingenting sker på vågen.

För det tredje: Kroppen behöver vatten, kolhydrater, fett, proteiner, vitaminer och mineraler för att fungera optimalt. Det får du i dig om du äter en varierad kost, håller någorlunda fasta mattider, inte småäter, slutar äta när du är mätt. Det vill säga, du tar inte om bara för att det är gott. Drick ett stort glas vatten före och under måltiden om du har problem med att sluta äta i tid. Om du fortfarande tycker att det händer för lite på vågen: rör dig mer.

För det fjärde: Fett och kolhydrater har fått en alldeles för stor proportion i diskussionerna om vad vi bör undvika. Fett är den energikällan som ger högst mättnad och vi behöver därför äta mindre av det för att bli mätta.  Kolhydrater omsätts i kroppen till blodsocker och är hjärnans och musklernas viktigaste bränsle. Om du äter mycket frukt, gröna och färgrika grönsaker får du i dig kolhydrater och viktiga vitaminer och mineraler. Olika fettsorter går jag inte in på här, ej heller skillnaden på olika kolhydratkällor. För den som är intresserad kommer jag kort beskriva dem var för sig i senare inlägg.

För det femte: Det värsta du kan göra mot dig själv är att sätta upp en massa förbud. Lär dig i stället  förstå hur maten och de olika ämnena reagerar i din kropp och du kommer aldrig mer känna att du måste unna dig fel saker. Valet blir enkelt – och roligt.

För det sjätte: Fråga dig själv – Vad vill jag? och Varför vill jag det? Ställ frågorna ofta och var uppriktig och ärlig mot dig själv. Svaren avgör om du kommer att lyckas eller inte.

Det här inlägget postades i Runi's åsikter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *