Drabbad av rötmånad

En liten bakterie för mycket och helvetet bryter loss. Två dygn i svart mörker och total smärta i varenda cell. Livet utanför mitt sovrum finns inte, timmarna går och jag konstaterar att dag övergår i natt och att morgonen igen kommer. Någonstans långt borta finns hjälp. Många råd. Jag hör inte utan allt är bara ett inferno av smärta, yrsel och rummet beter sig som en centrifug så fort jag bara rör en muskel. Det enda som går att festa blicken på är grannens vindsfönster. Då är det lugnt i några sekunder. Jag glömmer mig och tittar inåt i rummet. Åh nej, vad hände med tyngdkraften? Och jag undrar: Jaha, är det så här det känns vid livets slut… 🙂

Jag frågar mig själv: Vill jag ha det så här? Nej, naturligtvis inte – egentligen är jag  ju frisk och stark, och det får jag vara tacksam för. Hur långsökt det än känns att tänka så, så tvingar jag mig till det. Långsamt, långsamt återvänder krafterna och jag kan bara undra vad som hände. Vet inte vad jag åt och när jag åt det som fick mig så totalt ur balans.

Någon påminde mig om att det är rötmånad och då får man vara extra noga. En självklarhet för mig som är så upptagen av kost och friskvård, borde man ju tycka. Ja, jag håller med, men ändå åkte jag dit. Unnar ingen att råka ut för det samma, så här kommer några enkla råd om hur du undviker två dygn i h…Läs mer.

Det här inlägget postades i Näringsinnehåll i maten, Runi's åsikter, Smarta tankar och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *